Inga barn

Igång men ändå inte, hur gör man för att ta det lungt?

Att det är sent bryr sig min hjärna inte det minsta om. Den ska jämt vara igång men ändå klarar jag inte av att plugga. För det är en annan sorts ”igång” som gäller där. Man måste vara stilla men min hjärna vill hoppa runt som en kanin.

Det går verkligen inte bra med min kurs men jag hoppas att det ska gå bättre med kommande kurser. Jag har inte svårt med alla kurser, det är bara dessa som har med datorer o göra, vilket är märkligt eftersom jag gillar datorer så mycket!

Och jag har jämnt så många idéer om saker jag vill göra… Om jag bara orkade!

Därför blir jag så paff när läkare ha velat ge mig antidepressiva, jag är inte alls deprimerad, jag vill göra saker men orkar inte. En som är deprimerad har tappat lusten att göra saker vilket inte alls är samma sak!

Jag tror också att jag har svårt att berätta om mina symptom på ”ett svenskt sätt” det blir lite av en kulturkrock kanske? Jag verkar inte hitta orden som kommer att få läkaren att förstå och ta mig på allvar.

Jag är ändå glad att jag överhuvudtaget fick en diagnos även om den inte var så specifik så fick jag förklarat vad det var för fel. Nu var det många år sedan men jag är fortfarande jättetacksam för den läkaren. Sedan gick det åt skogen igen men det var inte denne läkarens fel.

Skönt att ha en förklaring i alla fall till hur jag nästan alltid har varit, tröttheten, de konstiga svettningarna, rastlösheten, panikattackerna, vredesutbrotten och gråttattackerna, den låga vikten, ångesten…

Min kära kropp… ändå älskar ♥ jag den så mycket! Jag förstår inte de som anklagar sin kropp för att ha svikit dem genom att bli sjuk. Det är ju vi som sviker våra kroppar så att de inte orkar till slut. Vi kanske inte gör det med mening oftast men det är inte kroppens fel i alla fall.

Kroppen gör alltid så gott den kan. Men vi försöker ofta göra mer, ibland vill vi det, ibland tvingas vi till det, ibland tror vi att vi måste, vi måste prestera och vara så duktiga…

Det är ett högt pris att betala med sin egen hälsa.

Men hur skapar man ett hälsosamt liv? Hur gör man för att leva lungt när alla stressar runt som galningar och den som försöker ta det lugn framstår som en oduglig latmask?

Det försöker jag ta reda på. Jag blir ju så illa tvungen pga min sjukdom men det blir allt fler som inte pallar samhällets höga tempo så jag tror och hoppas att det kommer att bli bättre i framtiden att vi kommer att förstå vikten av att ta det lungt…

Pigg

Jag vaknade förvånansvärt pigg imorses och jag undrar om inte det har att göra med gårkvällens kolhydratfattiga måltid. Det blev en stor grön sallad (den på bild var bara en del av den) och grillad kyckling fylld med ost och kalkon. Och så en knäckebrödsskiva med lite smör till detta så var jag jättemätt och ”glömde”(!) t.o.m. att äta efterätt

Men att ta bort kolhydraterna nästan helt och fylla på med fett och protein funkar inte heller för mig, då mår jag lika piss som när jag äter en massa kolhydrater, fast på ett annat sätt.

Någonstans mittemellan ligger det idealiska för mig. Att minska på kolhydrater, ta bort sockret och fylla på med fullkorn, protein och lite lagomt med fett…

För även om jag var pigg imorses så var min mage inte lika glad igår kväll när den skulle smälta denna kycklingen med en massa ost och sånt.

Jag är ju så pass trött att jag behöver göra det så lätt som möjligt för mig, inklusive matsmältningen. Gröt och smoothies är favoriten just nu, lättsmält och näringsrikt. Även nötpastor känns gott och bra just nu, de är mycket näringstätta men inte lika svårsmälta som att äta hela nötter…

Dagens diss var min grannens rök som hade lyckats genomsyra hela lägenheten idag så jag knappt kunde andas. Jag hade inte öppet någonstans men den verkar ta sig in genom ventilationen och jag har inte lyckats stänga av den, jag får kanske göra ett försök igen. Frågan är om jag då kommer att få in någon luft överhuvudtaget.

Nej, sånt gör mig less, jag mår fortfarande illa…

Jag får nog stänga av kommenteringen här för jag vill inte få några arga rökare på mig. Visst jag vet att det är er rättighet att röka, jag vill bara berätta hur illa jag mår av röken, det är min rättighet.