Sommar-2010
Mat och dryck
Spel!
Jag är inte bra på att övertala…
26 april, 2011 — Artemis… men länka kan jag ju alltid 
http://divage.wordpress.com/2011/04/22/en-gang-slav-alltid-slav-protestera/
Men, hur ska jag då samla pengar till min villa?
21 april, 2011 — Artemishttp://aftonbladet.se/nyheter/article12914382.ab#abArticleComments
Det finns tydligen de som har fått för sig att man kan bli rik på att tigga.
Märkligt nog vill de inte själva hålla på med det.
Ja, jag vet att det kan finnas brottslighet bakom tiggeri men man kan faktiskt ge dem kläder och mat istället för pengar, eller ingenting alls om man känner sig osäker.
Påskkärringarna var tydligen lagliga i alla fall. Kanske ska man klä ut sig om man vill tigga?
Empati någon? Kommer ordet snart att försvinna från ordboken tro?
Hmmm och just när jag trodde att det inte kunde bli roligare:
mahahahahaha
21 april, 2011 — Artemishttp://www.expressen.se/halsa/1.2408983/skaffa-barn-kan-vara-ohalsosamt
hahahahahaha 
Var inte oroliga, jag har inte blivit tokig. Jag bara tycker det är så skönt när de skriver något negativt om det ”heliga moderskapet” för en gångs skull
Äntligen jordärtkockssoppa!
17 april, 2011 — ArtemisÄntligen fick jag ork att göra soppan. Egentligen var den så lätt att göra och var färdig på typ en kvart
Receptet fick jag av 3pa2 som tydligen har en samling på 500 kockböcker!
så här skrev hon:
Slänger med ytterligare ett recept när jag ändå är i farten.
Ur ”Smart mat” av Stephan Rössner
Jordärtskockssoppa
1/2 kg jordärtskockor
2 potatisar, skalade och delade i mindre bitar
2 msk lätt creme fariche
salt & peppar
bladpersilja
Skala jordärtskockorna. De är små och ojämna så det tar lite tid. Det går att skala dem efter kokningen, med då förlorar de en hel del smak och kokspadet blir inte lika rent. Lägg med potatisbitarna och låta koka i vatten 15 – 20 minuter. Ta undan lite av kokvattnet, kör rotfrukterna med stavmixer till en jämn stadig soppa, späd med återstående spad till lagom konistens.
Salta och peppra och rör i några skedar lätt creme fraiche för rundhetens skull. Soppan ser rätt grå ut coh det är trevligt att för färgens skull dekorera med några blad persilja
Jag följde faktiskt receptet och kryddade inte extra på något sätt. Visserligen har mitt salt lite kryddor i sig men det är mest peppar det doftar av.
Det är alltid imponerande hur mycket smak äkta råvaror ger (förutsatt att man har några smaklökar kvar). Äter man för mycket salt, socker och smakförstärkare eller andra konstgjorda smaker och aromer, ja då känner man inte de ”milda” smakerna längre…
Soppan smakade jordärtskocka helt enkelt. Vilket påminner lite om kronärtskocka men ändå inte riktigt. Ni får helt enkelt göra soppan och smaka själva, den var verkligen lätt att göra och det gick förvånansvärt fort!
Till soppan fick det bli det jag hade hemma: knäcke, smör och stekt isterband.
En måltid helt i närproducerat/ekologiskt anda trots allt
projekt närproducerat… åt skogen…
15 april, 2011 — ArtemisJaaa, det går inte så bra med projektet nu när magen har varit upp och ner…
Och så har jag tänkt lite, egentligen behöver inte jag bryr mig om mijlön.
Värför? jo… här kommer lite anledningar…
- jag har inga barn och kommer inte att skaffa några.
- andras ungar tänker jag inte bryr mig om tills den dagen mammorna erkänner att jag har precis lika mycket värde som var och en av dem och faktiskt mena det.
- jag är inte ens övertygad om att jorden kommer att finnas och vara hel tillräckligt länge för mig att hinna bli gammal.
- det är egentligen männen som har förstört med sin dumhet. Kanske inte alla män men det är bara att se sig om vad som händer i världen och sen kan vi prata om vems ansvar det egentligen är.
- det finns så mycket elände i världen att jag blir verkligen förtvivlad ibland.
Men andra ord, jag är trött på all skit och tänker njuta av allting jag kan njuta av.
jaha, då fick man höra det också…
10 april, 2011 — Artemisfamilj utan barn ingen familj? Vad tycker ni?
http://www.familjeliv.se/Forum-24-69/m19628231.html
är man så trångsynt så tycker jag inte man förtjänar barn.
tur att det inte är jag som bestämmer sånt för jag skulle inte palla vara snäll mot dem.
och tur att det verkar finnas de som fattar. bästa kommentarer:
För min del är det viktigt att kalla min sambo för min familj därför att han är det. Vi lever tillsammans, det är vi som försörjer varandra och våra husdjur, vi har ett liv tillsammans. Skulle för mig kännas jätteskumt att då inte räkna in honom i min familj. eller ska jag säga till min sambo: ”min mamma och bror är min familj, jag vet att jag bara har möjlighet att träffa dem några gånger om året, dig jag som träffar varje dag, som jag har varit tillsammans i över sju år, som jag ska gifta mig med och bor ihop med sen 4,5 år tillbaka,du tillhör inte min familj,du kan aldrig bli min familj, hur mycket du än vill, för vi har inga barn,och dör mina föräldrar och mina syskon och dina föräldrar och dina syskon, då har vi inga familjer, och kommer aldrig någonsin att vara någon familj, på min begravning kommer inte min familj att närvara om de dör för mig, för du kan inte räknas till min familj, men det känns schysst att tillhöra samma hushåll som dig”
men vad är det som är så farligt i om vi som inte har några barn väljer att definera oss som en familj? ni som har barn blir väl inte mindre familj för det. För min del är det inte för att vi ska känna oss mer betydelsefulla som jag argumenterar för det här, utanför att vi är en familj. Jag kan omöjligt se att vi är något annat än en familj. min sambo är min familj.Det bara är så.
Lever man i det som traditionellt kallas för familj, så kan man nog tycka att det där med familjebegreppet är inte så viktigt. Men för de som inte gör det, så tror jag att det kan vara viktigt. Att man kan få kalla sin familj för familj är en signal att den familjen värderas och respekteras av andra. För de som inte lever i en kärnfamilj blir den familjekonstellation de har valt lika viktigt för dem som kärnfamiljen blir för de som lever i en kärnfamilj. Jag har singelvänner som väljer bort sociala situationer som bröllop, dop och liknande där alla kommer i sina kärnfamiljer och samtalen krestsar runt familjefrågor. Då kan det åtminstone vara ett stöd att veta och känna att man själv också har en familj som respekteras av andra, trots att den inte ser ut som den gängse bilden av en familj. Jag tror att det är en viktigt identitetsfråga att få känna att man tillhör en familj, och då inte sin ”gamla” familj som man växer ur när man bli vuxen!
Låt folk få kalla sig vad de vill!
Följ bloggen!
