Igår och i förrgår… Rätt så många timmar också med knappt någon rast (restaurang ni vet…)
Jag sökte inte ens jobb, det var där C. jobbar som de behövde en extra när någon blev sjuk. Och jag har både utbildning (kock) och erfarenhet av att jobba i kök så det var inte bara för att…
Idag behövdes jag tack och lov inte (jag jobbar gärna men behöver vila mer än ”vanligt folk”). Får se om jag kommer att behövas till helgen…
Laga mat har jag inte fått göra och chefen där verkar vara lite ”gammaldags”, jag tror inte han skulle anställa en tjej till kock oavsett utbildning och erfarenhet…
Jag älskar C. men det känns ändå lite orättvist ibland hur han får det betydligt lättare när han ska söka jobb eftersom han är man och svensk…
Hur som helst, Jag tyckte det gick hyfsat bra, förutom att min panikångest försökte krypa upp på kvällarna när jag skulle ”varva ner”…
Det värsta är detta att inte veta när man ska jobba. Därför började jag plugga igen efter ett par års arbete i kök… Det var alldeles för slitsamt och att få fast arbete var nästan som en dröm och det kändes väldigt otacksamt… De vill inte anställa folk utan vill bara ringa när det passar, oftast samma dag (typ kl 6 på morgonen). Folk behövs men arbetsgivare är snåla. Jag jobbar gärna som vikarie om jag vet att jag kommer att få fast jobb efter ett par år men istället kan det gå som för det där tjejen som fick sparken för att hon hade fyllt sina vikarietimmar (på 3år sammanlagt) men de ville inte ge henne fast anställning. Hon försökte inte tvinga dem heller utan jobbade gärna som vikarie även i fortsättningen men det fick hon inte heller. Det är lagen, ni vet… Det fick säkert bli en ny vikarie istället…
Jag kan säga så här, jag är inte så sugen att riskera få liknande bemötande i framtiden…
Så jag pluggar till något annat. Jag kan alltid jobba i kök om det skulle krisa, så fel var det inte att jag utbildade mig tycker jag 
Nu ska jag svara på era kommentarer! Tack för att ni kommer ihåg mig, jag blir jätteglad ska ni veta! 
