Jag är vaken!

Morgnarna är det värsta. Då blir jag faktiskt ”svag” ibland och funderar på att ringa min läkare. Men även om han skulle ta mig på allvar så hjälper det inte. Mina prover verkar aldrig vara ”tillräckligt dåliga” för att endokrinologin på centralsjukhuset ska bry sig. (och jag verkar inte vara den enda med liknande problem… Läkare tittar på prover och skiter i hur man mår…)

Så jag hoppas och ber. Jag tror på min kropps förmåga att bli frisk. Det är trots allt kroppen själv som har ”orsakat” den här. Det är förståeligt dock, med tanke på vad den gått igenom…

Jag tog ett piller valeriana igår för att kunna sova bra en natt. Och det hjälpte. Jag vaknade dock som vanligt, med hjärtat dunkandes i huvudet, darringen, oron och den obeskrivliga känslan i huvudet…

Som tur är så blir allt detta bättre så fort jag kommer igång under dagen (förutsatt jag kommer igång lungt och inte stressar)

Sömnen är så viktig. Jag försöker verkligen få sömnen att fungera igen även om det känns skrämmande att gå och lägga sig varje natt.

Jag kämpar…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: