Om främlingsfientligheten och min hälsa

Påverkar främlingsfientligheten som jag möter min hälsa? Det tror jag tyvärr att den gör…

Dels är jag jättetacksam att bo långt ifrån Grekland, inte minst nu när det är kaos där. Det har det i och för sig nästan alltid varit men det verkar vara lite värre nu.  Hur mycket värre vet jag däremot inte. Svårt att veta av det man ser på tv, de väljer ju ut bara det allra värsta.

Men att leva som invandrare här i Sverige är inte lätt alla gånger. Även om man tillhör dessa invandrare som ”sköter sig” och aldrig orsakar problem, jobbar, betalar skatt osv kan det hända att man blir skadad av att mötas av många människors hat och förakt. Inte minst när de försöker dölja det och påstår att de minsann inte är rasister utan de bara bla bla bla. Det finns folk som tom. känner sig kränkta om någon stör sig på när de snackar skit om invandrare. De tolkar det som att de inte får säga någonting. Men det är klart de får, det är ingen som har förbjudit dem. Men de kan väl inte förväntar sig att alla håller med och är glada för det och inte protesterar.

Att just jag får höra sånt skitsnack tycker jag alltid är lika förvånande. Det kan komma från människor som känner mig ganska väl. Helt plötsligt så säger de en dag att de (egentligen) tycker invandrare är si och så och en massa negativa saker (i bästa fall). De tycker det är ok att säga så till mig eftersom de inte menar mig säger dem. Men jag är ju också invandrare! Att jag sköter mig gör mig inte mindre invandrare. Vad menar folk med ordet invandrare egentligen?  För det verkar inte betyda folk som invandrat utan det verkar betyda muslimska flyktingar som inte sköter sig.

Jag må inte vara muslim och flykting och jag må sköta mig men invandrare är jag ändå. Och folk som snackar skit om invandrare kan inte förväntar sig att jag ska fortsätta känna mig bekväm och vara vän med dem. Frågan är var jag ska då hitta vänner eftersom de inte visar sin främligsfientlighet det första de gör. Men jag kan inte dölja att jag är invandrare, jag döljer inte vem jag är.

Allt detta påverkar min hälsa otroligt mycket. Det skapar ständig oro och ångest och jag letar desperat efter sätt att hantera detta på ett bra sätt. Dels att orka med folks negativa åsikter, dels att hitta styrka inom mig själv och dels att ändå lyckas hitta ett sätt att finnas i samhället, att försöka vara (extra) vänlig och artig även när jag möter hat, att försöka hitta vänner och riskera bli sårad igen, att behöva försvara min rätt att överhuvudtaget existera, att förväntas förklara saker som andra invandrare har gjort fastän de inte har med mig o göra…

En del av dessa kanske låter som saker som alla måste gå igenom men det är inte riktigt samma sak. Det ställs högre krav på invandrare på hur de ska bete sig än många andra. Det räcker inte att lära sig språket och anpassa sig. Jag vet att det inte räcker för att jag redan har gjort det och sett hur jag ändå blir behandlat. Som osynlig. Jag räknas inte som invandrare men inte heller som svensk.

Att veta att många ser mig som en potentiell parasit bara för att jag inte föddes här. Att känna att jag inte är fullt välkommen i samhället. Att dessutom redan vara sjuk. Det blir för mycket för mig till slut.

Visst kan jag förstå att jag inte är den enda med problem. Men jag ville visa min sida på saken. Den andra ”sidan” finns på så många andra ställen redan så jag behöver knappast skriva om den här.

Som tur är så finns det (ytterst få) människor som ser mig för den jag är och behandlar mig som människa. Som tur är så finns det fortfarande ärliga människor som inte umgås med mig bara för att dölja sin främlingsfientlighet (jag har inget emot invandrare, jag har ju invandrarkompisar som bevis…). Tyvärr så kan man visst ha invandrarvänner och ändå vara främlingsfientlig. Det gäller bara att dölja det. Men det håller inte i längden. Man blir avslöjad till slut.

En till sak som jag har tänkt på är att det finns gränser hur mycket man kan anpassa sig till det nya landet innan man försvinner helt. Och jag tycker jag har kommit farligt nära den gränsen och det till ingen nytta dessutom, man får ingen klapp på ryggen för att man anpassade sig. Jag anpassade mig inte heller för att få en klapp på ryggen utan för att jag ville vara en del av samhället. Men somliga kommer aldrig att låta mig bli en del av samhället.

Jag vet inte hur man kan bli en del av samhället utan att andra också vill det men jag tänker stå för den jag är och sluta anpassa mig i alla oändlighet. Jag pratar utmärkt svenska, följer lagarna och har aldrig belastad Sverige ekonomiskt, inte ens när jag var nyinflyttad. Jag följer även samhällets oskrivna regler så länge någon förklarar dessa för mig eller oftast genom att jag måste gissa mig till dem. Folk verkar märka när invandrare gör något fel men att fakstiskt förklara vad felet är och hur man ska göra rätt är det inte många som vill göra.

Jag valde att flytta till Sverige och kämpade otroligt mycket för det. Jag tänker inte gå någonstans så länge jag kan hjälpa det och jag tänker stå för vem jag är. Om jag ska tåla att andra snackar skit om mig bara pga mitt ursprung så får de tåla att jag överhuvudtaget existera.

I’m here, I’m an immigrant, get used to it!

Olympia

Annonser
Publicerat i tankar. Etiketter: , , . Kommentarer inaktiverade för Om främlingsfientligheten och min hälsa
%d bloggare gillar detta: