Om Graves nu igen…

Alltså jag skrattar för jag orkar inte ta saker på allvar längre. 

Hittade det här: http://www.medicinskapm.se/?p=463

Man har sett en tydlig relation mellan negativa livshändelser och utveckling av Graves (OR 6,2) (1). George Bush fick Mb Graves när Irakkriget bröt ut och Barbara Bush fick Graves när George blev president (1).

Negativa livshändelser… check

Det jag skrattar åt är att Barbara fick Graves när George blev president. Var det en negativ livshändelse för henne?

Dessutom förekommer ofta neuropsykiatriska symptom såsom minnesproblem, emotionell labilitet, irritabilitet, depressiva eller hypomana symptom samt ångestproblem. Dessa besvär kan kvarstå trots framgångsrik behandling.

Vet läkare om detta? För de verkar låtsas som det regnar när jag påpekar.

Noteras bör att en betydande del av patienterna har kvarstående neuropsykiatatirska problem trots att tyreotoxikosen behandlats framgångsrikt. I många fall tar det > 1 år innan patienterna känner sig helt återställda efter sjukdomen, 20% kände sig inte helt återställda efter 3 år (2).

Tre år var det faktiskt för mig. Men det är första gången jag läser om det.

Det är viktigt att patienten hålls eutyroid och framför allt inte utvecklar hypotyreos.

Eh? Daah

Graves vid graviditet…

Vad som än skulle stå här spelar ändå ingen roll. Kvinnor blir gravida oavsett vad. Ingenting är bättre än att ge sina dåliga gener till sitt barn. Vem vill liksom inte vara sköldkörtelsjuk. Det är klar man ska födda barn när man har sjukdommar i släkten, det är viktigt att föra vidare dessa.

1/3 av patienterna med heltidsarbete innan diagnos var ur stånd att återgå till samma arbete som före sjukdomen. 

Vet försäkringskassan detta? Eller nej jag glömde, de bryr sig ändå inte.

Oftalmopatisymtom kan ofta kvarstå flera år efter terapi. Framför allt lätt skavkänsla, ljuskänslighet, ökat tårflöde.

Mina solglasögon är min bästa vän 🙂

 Kontakt med ögonläkare vid försämring (dubbelseende, mer uttalad propos eller snabb försämring).

Resten får man klara själv antar jag?

Ser ni det jag ser? Allt är liksom ett enda stort skämt!

Idag frågade jag C. om han ville ha tomatsoppa. Ett par minuter senare säger jag ”förlåt, jag glömde fråga om du också vill ha soppa” Han svarar att jag visst hade frågat. Några minuter senare sitter jag och äter soppan medan jag är på väg att fråga för tredje gången. Den gången kommer jag ihåg det innan jag säger det.

Ska jag skratta eller gråta? Ska jag söka vård, vad ska jag säga i så fall? Jag har dåligt minne? Det är ju ingen symptom som de skulle bry sig om.

Så det är bättre att skratta. Skratta sig frisk och skita i allt annat. Det spelar ändå ingen roll i slutändan.

Och jag är faktiskt trött på att prata sjukdom hit och dit. Jag vill ju leva också, har inte tid att vara sjuk. I alla fall inte för att prata om det.

Komedi och humor måste ändå vara bland de få bra saker människan någonsin har gjort. Det enda av värde vi kommer att lämna efter oss. Ett gott skratt.

Annonser

2 svar to “Om Graves nu igen…”

  1. lifesdesire Says:

    Du gav mig ett gott skratt denna lördagsmorgon 🙂
    Det är skrattretande och tragiskt på en och samma gång!

    • ro Says:

      Så bra att du förstår min känsla för humor 🙂 Det är inte alltid att folk fattar men man får försöka så kanske någon skrattar i alla fall 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: