Svenskarna älskar att fika

sa min lärarina när jag för några år sedan läste svenska på folkunivesitetet i Stockholm… och jag tyckte att det lätt så gulligt. Det känns fortfarande som igår då jag trött och sliten kom till Sverige utan att ha någon aning vad som väntade mig men full av hopp för livet. Hur sliten jag var märkte jag först senare. Just då var det inte dags att bryta ihop, än.

Jag kunde inte gå sfi eftersom man måste ha uppehållstillstånd för att gå den. Samtidigt behövde man plugga någonstans för att få uppehållstillstånd som student. Jag tyckte det hela var absurt men ringde min pappa och hoppades på ett mirakel… Och jag fick det, av fel anledningar märkte jag några år senare, men pappa skickade pengar.

Dyrt var det. Men kursen var bra och jag lärde mig så fort jag bara kunde. Gick upp på morgonen och gick till föreläsning, sen till arbetsförmedlingen där jag satt på datorerna och sökte jobb, sen hem för att plugga och nästa dag samma sak igen. Efter 8 månader skrev jag ett prov som motsvarar svenska B. Jag hade aldrig vågat men mina lärare trodde på mig och peppade och sa att jag hade en chans. Jag klarade det.

Det jag inte visste då är att jag höll på sakta men säkert att bli utbränd. Jag åt mycket dåligt också eftersom jag hade både ont om pengar och köket hemma var svårt att använda av diverse anledningar som jag inte orkar gå in på. Samtidigt blev jag övertallad genom skuldkänslor att bli vegetarian. En mycket dålig idé när man lever på gatumat. Det blev oftast tunnbrödsrulle med en massa mos. Det blev jag mätt på ett tag i alla fall.

När jag läste svenska så fick vi lära oss lite om hur samhället fungerar och hur ”svenskarna” är. Men jag måste säga att efter alla år jag har bott här kan jag fortfarande inte få ihop det hela. Det känns att det inte spelar någon roll vad jag gör och hur bra svenska jag pratar och nästan utan brytning. De jag möter vill veta var jag föddes och där stannar de. Det verkar vara det enda som spelar roll.

Jag lärde mig aldrig att ”fika” och jag tror inte jag någonsin kommer att lära mig det.

Stockholms tågstation

Annonser

6 svar to “Svenskarna älskar att fika”

  1. Antonia Says:

    Hahaha…jag känner igen mig. Både i din berättelse och även i bilden där jag passerar ofta.
    Jag höll också att bränna ut mig när jag kom till Sverige. Eller jag faktiskt gjorde det, och nu efter många år måste jag fortfarande sova mina 8 timmar, annars faller jag sönder igen.
    Nåväl, jag har inte heller lärt mig att fika.
    Däremot störs jag inte av att folk frågar varifrån jag kommer. Jag är nyfiken av mig, och jag ställer också en massa fråga bland annat varifrån man är. Oavsett om man kommer från landet eller från ett annat land. Däremot hatar jag svaret – gissa. Hade jag velat gissa hade jag inte behövt fråga.

    • ro Says:

      Oj, då hade du blivit sur på mig för jag hatar att svara på den frågan. 😉 Fast egentligen är det inte frågan i sig som jag har någonting emot utan allt som följer med den. Att aldrig kunna bli sedd som en person utan jämt reduceras till ”den där tjejen från Grekland”. Det säger absolut noll om hur jag är som person, om jag vore en typiskt grekisk tjej hade jag inte behövt flytta till att börja med.

      Jag kan förstå att folk är nyfikna, det är väl inget fel med det. Men de frågar mig inte mycket mer än om mitt ursprung och då blir jag less på det och vill inte prata med folk alls till slut. Hela tiden får jag frågan om jag ska åka till Grekland ”och hälsa på”, av samma personer, trots att jag gång på gång försökt förklara att hela mitt liv är i Sverige. De vill inte acceptera detta och jag fattar inte varför. Det är som om de vill tvinga mig tillbaka dit på sätt och viss. Eller att påminna mig att jag inte hör hemma här.

      Sen fattar jag inte vad folk egentligen menar med ”komma ifrån”. En tant frågade mig detta en gång och hon menade var jag bodde (och alltså ”kom ifrån” till det stället där jag befann mig när hon mötte mig). Vill man veta var jag föddes, var jag växte upp eller vad mina föräldrar har för nationalitet? ”komma ifrån” tycker jag är så flummigt egentligen…

      Och när jag berättar blir det oftast tre sorters svar. Antigen berättar de om sina semestrar i Grekland, eller så berättar de var de själva kommer ifrån om de är invandrare, eller så frågar de inget mer.

      Därför älskar jag att blogga 🙂 Här kan jag berätta om det som är viktigt för mig och visa vem jag är på insidan, något som de som träffar mig i verkligheten sällan får se. De gånger jag har försökt möts jag av likgiltighet och konstiga blickar. Jag kanske har träffat fel personer men jag orkar inte slå huvudet mot väggen gång på gång…

      Nu blev det ett superlångt svar här… Vet inte om du kommer orka läsa det, men det gör inget 🙂

    • Antonia Says:

      Klart att jag läste. Kul att få veta hur människorna är och hur de reagerar framför olika situationer.
      Som sagt blir jag inte störd över frågan, men ibland om jag just inte orkar eller vill bara jävlas lite så svarar jag på frågan varifrån kommer du? svarar jag kort och gott – hemifrån. 🙂

    • ro Says:

      Haha, den var bra 🙂
      Förresten jag undrar om inte mina upplevelser har att göra att jag bor på ett mindre ställe. När jag bodde i Stockholm var det ingen som verkade bry sig om att jag var invandrare, det var liksom, så what?

  2. Lena Says:

    Jag håller med dig om att det är svårt att komma in i det svenska samhället om man kommer från ett annat land. Jag vet inte varför svenskarna är såna. Jag är svensk men bodde i utlandet som borde. Ändå kunde jag känna det svårt att få vänner här bara för att man är annorlunda på något sätt. Det finns kanske ingen enkel förklaring? Eller finns det? Jag vet faktiskt inte.

    • ro Says:

      Jag fattar inte heller varför det är så… Själv blir jag så glad när jag träffar någon som är annorlunda och nästan störs av att möta människor som bara följer flocken. Jag tycker människor som sticker ut är mycket mer intressanta än ”vanligt folk”. Men det verkar inte vara många som tycker som jag tyvärr…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: