Orkar inte…

…med alla överstolta mammor…

De är överallt! som svampar…

Ville bara få ut min frustration…

Ni som inte är överstolta utan lagom stolta och ödmjuka behöver ni inte känna er träffade…

Jag menar helt enkelt inte er…

Men jag tror på alla människors lika värde…

Och de jag syftar på tror att de är viktigare än andra…

Bara för att de fick barn…

Ingen annan anledning…

Bara för det…

Plus att de försöker spela martyr och leta efter sympati…

För någonting de ju trots allt har valt!

Jag orkar inte resonera med dessa människor…

Kan bara skriva av mig här och hoppas att läsare som är föräldrar vet bättre än att ta illa upp…

Hoppas ni mår bättre än jag…

Jag mår inte bra och har börjat misstänka att jag kan ha fått en ytterligare sjukdom…

Som om det inte räckte med allt annat…

Men jag har inga barn och då är jag inte ”lika viktig” enligt vissa…

De tar all uppmärksamhet… det är orättvist…

Jag vet, jag gnäller, men det gör jag inte ofta så jag tycker jag har rätt att vara ledsen ibland…

Dessa mammamonster gnäller ändå hela tiden och ingen säger att de inte får göra det…

suck 😦

Annonser

12 svar to “Orkar inte…”

  1. 3pa2 Says:

    Först: Alla har rätt gnälla när de inte mår bra – så även du.
    För det andra: instämmer i det där med mammor som beklagar sej över en situation de själva valt. Den sortens kvinnor givk med verkligen på nerverna när mina var små. Kvinnor som satt där o beklagade sej över huuuuuuur jävlia jobbigt det var med ETT blöjbarn – trots att de hade sambo/make och systrar och mormor och farmor o jädrans massa andra supporter. Jag njöt av varje sekund trots tre samtidiga blöjbarn och då var jag totalt utan support – inge närvarande sambo(han reste i jobbet), ingen släkt på många mils avstånd, inga vänner då vi bodde på nya ort. Men jag hade själv valt att få barn och njöööööööt.

    • ro Says:

      Ja, det verkar ofta som att de som har minst uppskattar det de har mest… Eller något sånt, om du förstår vad jag försöker säga…

      Dessutom har jag aldrig fattar hur dessa mammor lyckas vara både superstolta och tycka synd om sig själva… Det är för mig en gåta…

  2. Anneli Says:

    Ro: De är multi talanted!! 😉

    Artemis: Jag är mamma (till 5) och omåttligt stolt över alla mina barn. Jag älskar dem över alla gränser och har t o m tattuerat in deras namn på min ena arm.
    Having said that så förstår jag vilka mammor du pratar om – även jag har stött på dem! Jag har – kanske tack vare att jag har barn, en lite större förståelse för dem än vad du har, men det får ju finnas gränser för hur mycket man pratar om dem och i vilka ordalag!
    Gnällandet har nog med uppmärksamhet att göra. Nu när de inte får all uppmärksamhet själva så blir gnällandet ett sätt att försöka få mer av den varan från andra. Kanske känner de sig egentligen ensamma och har svårt att finna sig tillrätta i sin nya roll som mamma?? Vad vet jag?
    Själv känner jag mer igen mig i 3pa2’s beskrivning – jag njöt för fulla muggar!! 😀

    • ro Says:

      Alltså, jag vet inte precis vilka jag menar, det är svårt att generalisera så där. Jag tycker både överdrivet gnäll och överdriven stolthet är illa. I landet Sverige där det är fullt att skryta så är det tydligen helt ok att skryta om sina barn.
      Till exempel mammor som börjar varje mening, oavsett vad kommander rader handlar om, med ”jag som stolt mamma till 3 uuunderbara barn 7, 5 och 2, Jocke, Millie och Mio anser jag att…” Då tänker jag vad fasiken, det är ingen som frågade dig om dina barn, vaför var du tvungen att skryta om dem?

      Du som har barn är väl inte så opartisk i den frågan. Jag tror inte du kan förstå min situation… Jag, till skillnad från dig, tillhör en minoritet…

      Mitt inlägg handlar inte om hur rooooligt det är med barn men om bara mammor svarar så verkar det som att kommentarerna kommer att handla om det…

      Vilket för mig tillbaka till det ursprungliga inlägget…

  3. Anneli Says:

    Ett litet förtydligande: När jag skrev ”men det får ju finnas gränser för hur mycket man pratar om dem och i vilka ordalag” så menade jag barnet/barnen, ingenting annat!! 😀

    • ro Says:

      Jag kunde nästan gissa men bra med förtydligande…

      Kanske jag också ska förtydliga att jag tycker absolut det ska finnas gränser. Det finns faktiskt människor som inte kan få barn och att möta skrytande mammor är som ett slag i magen gånger 1000. Jag menar inte att man ska låtsas vara olycklig (även om det vore bra att faktiskt erkänna någon gång då och då att allt är inte dans på rosor… utan att för den delen gå över to the dark side…) men man kan väl tona ner det lite med främmande människor, man vet inte vad de kanske gå igenom…

      Det är knappast så man går runt och skryter till blinda om att man kan se och till handikappade om att man kan gå och till arbetslösa om att man har ett uuuunderbart jobb och bara man vill så kan man också få det och vifta med sedlar framför näsan på tiggare….

      Men trycka upp sina barn i näsan på folk är tydligen helt ok och den som inte gillar det är i bästa fall oförstående och avundsjuk och i värsta fall så hatar de säkert barn…

      Nej, jag är så otroligt trött på det, annars skulle jag inte skriva om det. Jag har fått andras barn tryckta upp min näsa både av folk som känner mig (och borde veta bättre) och folk som inte känner mig (och tror att alla måste intresserade av deras ungar) och jag orkar verkligen inte. Någon måste säga att det inte är ok annars kommer de att fortsätta tills de tar över parlamentet och börjar barnsäkra alla byggnader med kuddar i vartenda hörn…

      Tacka vet jag pappor (det brukar vara pappor) som säger som det är: Det är lite roligt och lite jobbigt men det är en del av livet, inget att skryta eller gnälla om. Jag älskar sansade föräldrar! 🙂

  4. Anneli Says:

    Svar på din kommenter på min blogg: Jag tar det så lugnt som jag kan… men hjärtsvikt är mig veterligen ingenting man nånsin blir frisk ifrån – enligt skolmedicinen i alla fall. Men jag har ju lite andra ”ess i rockärmen” och har en tro på att ingenting är omöjligt, så det ska vi nog bli två om – skolmedicinen och jag!! 😀

  5. 3pa2 Says:

    Var över trettio innan jag fick mitt första barn och var urless på människor främst kvinnor som hela tiden påpekade ”kan du säga NU ja men vänta tills du själv blir mamma så ändrar du dej” som svar på alla åsikter jag hade i barnuppfostran eller psykologi eller vanlig hyfs………
    Alla tankar jag hade innan barnen kom om hur jag skulle fostra och vårda dem fullföljde jag när barnen väl kom och det gick alldeles utmärkt. Är mäkta stolt över mina barn och har så varit genom alla åren med dem. Visst har jag sagt just detta många många gånger MEN inte till andra utan till barnen själva. Har varit noga med att påpeka för dem att jag älskar dem och att de gör mej stolt och att de är vackra och duktiga. Har aldrig haft det minsta behov att tala om dessa faktum för andra människor.

    • ro Says:

      Det låter jättebra och viktigt att säga det till just barnen. Om det är någon som kan få nytta av att höra det är det just dem!

  6. Antonia Says:

    Jag är en riktig barnhatare, därmed gillas inte heller morsorna. De är ouppfostrade för det mesta. Båda mammor och deras ungar inte heller bättre. Ingen respekt visas men de vill gärna ha respekt.

    • ro Says:

      Det sägs att respekt ska man förtjäna…
      Många av dagens barn verkar tyvärr vara väldigt ouppfostrade och det är varken bra för dem eller någon annan… Och som 3pa2 säger så brukar det i regel vara föräldrarnas fel…
      Jag vet inte varför det har blivit så…

  7. 3pa2 Says:

    Antonia som jag ser det finns inga ouppfostrade ungar endast inkompitenta föräldrar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: