Kan någon upplysa mig?

Vad det är för skillnad på mobbning och mordförsök i det fallet?

http://video.se.msn.com/watch/video/mobbare-tuttade-eld-pa-15-aring/ahchb700?from=sv-se

Eller kanske pojken hade glömt att läsa dessa helt ”fantastiska” råd: (ja, jag är ironisk)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article246777.ab

När kommer folk att fatta att mobbning inte är något annat än övergrepp helt enkelt?

Visst det finns olika sorters mobbning men många dör av det antigen pga misshandeln eller pga att de inte längre orkar och tar livet av sig.

Och DÅ vaknar folk men dår är det för SENT!

Läs även det Daniel skrev häromdagen om sin mobbning:  http://danielfagerholm.webblogg.se/2010/august/utkast-aug-25-2010.html

Mobbare är inga stackare. De är fega och saknar empati. Lär er det och sluta tycka synd om dem. De behöver hård disciplin, det går inte att resonera med dem!

Vill ni stoppa mobbningen? Stoppa mobbarna! Det är där problemet ligger. Sluta skylla på den mobbade, jag är så trött på det.

Annonser

6 svar to “Kan någon upplysa mig?”

  1. Anneli Says:

    Hej Artemis!!
    Mobbing är totalt överjävligt och jag håller med dig i allt du skriver – utom att mobbarna behöver hård disiplin. Mobbarna behöver det som de tydligen inte fått i sitt liv: kärlek, bli sedda, hörda och bekräftade; få känna att de duger och är bra precis som de är!
    MEN, having said that, så är det naturligtvis så att när man redan ÄR en mobbare så behövs mer handfasta åtgärder än så!! Det är inte rimligt att den som blir mobbad är den som måste t ex flytta!
    Vi vuxna måste bli bättre på att se och våga agera och säga ifrån så fort vi ser minsta tecken på mobbing! Att ”mota Olle i grind” måste ju vara det optimala, istället för att välja att inte se/agera förrän det gått så långt som för t ex Daniel eller killen de satte eld på!
    Att mobbare är fega och har väldigt dåligt självförtroende och självkänsla är ingen hemlighet – det är ju därför de tycker att de måste trycka ner andra – för att försöka känna sig lite bättre och trycka ner sina känslor en stund.
    Om DET blev den allmänna åsikten som alla vet och pratar om så vill nog ingen vara en mobbare!! För ingen vill ju öppet erkänna att man har dåligt självförtroende och självkänsla!
    Ett hårt samhälle fostrar hårda människor, precis som motstånd skapar motstånd!
    Vill vi ha ett kärleksfullt samhälle så är vägen till att skapa det; kärlek!
    Men jag förstår din reaktion, känsla och åsikt – jag tror bara inte att det är vägen!
    STOR kram till dig, Artemis!!

    PS. INGEN är född med ett dåligt självförtroende och låg självkänsla!! Det blir skapat utmed resans gång av människor man har runtomkring sig! Ofta av de som borde skydda och älska oss mest…! DS.

    • ro Says:

      Dan Olweus har forskat mycket i mobbning och han har inte hittat något stöd i myten att mobbaren är någon som innerst inne mår dåligt och har dåligt självförtroende. Han har kommit fram till att det faktiskt är tvärtom! Det är en del av problemet att folk tycker synd om mobbaren. Mobbaren däremot tycker inte synd om någon. Det är en person som bli starkare och starkare på andras bekostnad. Jag är trött på att få höra att mobbare ”innerst inne mår dåligt” det stämmer ju bara inte. Det är klart det är något fel på dem för störda är dem. Men de är fega och inte svaga det är skillnad där. De kan ge sig 5st på en person, hur modigt är det?
      Jag ska leta rätt på länk till forskning, jag tycker det är viktigt att folk förstår detta! Det handlar inte bara om mina åsikter, det finns fakta också!
      Återkommer med mer länkar…
      PS: självklart blir man påverkad av att växa upp utan kärlek. Det jag tycker är intressant är att inte alla som har växt upp så blir onda. Jag tror att någonstans gör man ett val, att bli ond eller fortsätta kämpa. Jag menar inte att det är lätt men några lyckas faktiskt.
      Och de som blir mobbade vill ju också bli sedda men de slår inte ihjäl andra för att få det. Det är där skillnaden är: mobbare tycker att deras behov är viktigare än andras. För mig liknar mobbare många gånger psykopater, ska länka mer om det också…
      Tack för kommentaren förresten, det visar mig vad mer jag måste skriva om som inte var så klar i inlägget. Jag skrev så fort imorses och var bara arrrg! Myter måste ju mötas med fakta!
      Kramar!

  2. Anneli Says:

    Intressant!! Jag har aldrig hört talas om Dan Olweus! Ser verkligen fram emot länkar!! Det är som du säger ett viktigt ämne som det behöver spridas mer kunskap ikring!!
    Min egen erfarenhet av mobbing är – trots det du skrev om Dan Olweus och hans forskning – att de som mobbar egentligen faktiskt mår dåligt av olika anledningar och allt som jag skrev ovan. MEN, självklart finns det människor som faktiskt är genuint elaka! Och de ÄR störda! Psykopater ibland! Men är de födda såna, eller är det omgivningen och händelser som skapar (eller triggar igång??) ett stört beteende???
    Men precis som vissa som växer upp med alkoholiserade föräldrar blir absolutister och vissa blir alkoholister (mer sällan nåt ”mittemellan”!) så blir vissa personer mobbare medan andra får en ökad empati av samma erfarenheter! Och visst är det ett val – men förmodligen inte ett medvetet val. Jag tror problematiken är mer komplex än så! Kanske blir det där man tycker man får mest gehör/respekt/uppmuntran o s v som är avgörande för om man väljer ”god” eller ”ond”. Kanske har man vissa saker ”i sig” som styr vilket det blir?? T ex lär det inte ens gå att hypnotisera nån till att mörda som inte har det ”i sig”!
    Jag tror att mer forskning måste till innan vi till fullo förstår mekaniken och vad man kan göra åt det. Som alltid är det var forskarna säger IDAG som styr, men det som är sant idag behöver inte vara det imorgon. Menar inte att Dan Olweus har fel, bara att det förmodligen behövs mer fakta och kanske annorlunda ställt frågor. Vad vet jag… Jag har som sagt inte ens hört talas om Dan Olweus och hans forskning!!
    Men stoppa mobbingen behövs göras NU!! Och som du skrev i ditt inlägg: Det är MOBBAREN som ska stoppas!!! Då har man löst det akuta problemet, men dock inte hur/varför det uppkommer…! Det får väl bli nästa steg, eller – ännu bättre – ske parallellt!!
    KRAM!! 😀

    • ro Says:

      Ja, det är jätteintressant, man önskar det fanns fler som var intresserade av ämnet (vilket det säkert finns men kanske inte just i Sverige…)
      Få se när jag orkar googla fram bra länkar, jag hade letat efter honom i förrgår men lyckades inte hitta någon avhandling eller forskningsrapport utan folk som skrev om den istället… Hade varit roligt att hitta hela ju!
      Men jag återkommer med det, det kan hända att jag bloggar om lite annat emmellanåt också… Det där med mobbningen gör att jag blir jättetrött… gamla saker och känslor som kommer upp… du fattar nog…
      Kramar!

  3. Antonia Says:

    Mobbning är en svår historia. Man vill egentligen inte mobba. Och jag önskar att jag skulle lätt säga att jag aldrig gjorde eller aldrig kommer att göra det. Men det är ju inte så lätt. Det är ett riktig pärs också att skärpa sig.
    För det handlar också om kemi. Att man inte passar ihop. Att man är inte på samma våglängd. Att man fryser ut nån för att den går på ens nerver.
    Jag hade en som hyrde ett rum på min klinik. Hon var inte otrevlig, men så fort hon kom innanför dörren så alla mina taggar var utåt. Och kunde inte förmå mig själv att vara snäll. Det är som om djävulen har flyttat in i min kropp.
    Jag bad henne att sluta.
    Men än idag när hon kommer i fråga på nåt sätt känner jag samma aggression mot henne. Jag vet att det är fel men kan inte hjälpa det.
    Däremot har jag aldrig varit gruppmänniska. Grupptryck har aldrig fungerat på mig, och sket i vad gruppen ville eller inte ville. Skulle aldrig kunna mobba någon bara för att någon annan mobbar.

    • ro Says:

      hhmmm… Intressant att läsa hur ”andra sidan” ser på saken… Jag brukar i regel tillhöra den som blir illa behandlad när kemin inte passar…
      Du är i alla fall ärlig, vilket inte alla är…
      Fast å andra sidan vet jag inte om mobbning och ”fel kemi” riktigt är samma sak…
      Det är svårt detta med känslor… Ibland blir vi arga på en person som inte har gjort oss något ”synligt”…
      Önskar jag kunde säga något vettigt här men har inga råd att ge…
      Jag antar att man gör så gott man kan i dessa fall och det kan vara klokt att hålla sig borta från personen om man känner att man absolut inte kan se denne på ett positivt sätt. Man kan väl inte gilla alla antar jag…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: