Ibland…

…vill jag bara hem… 😦

men jag måste hålla ut…

Annonser
Publicerat i känslor. 18 Comments »

18 svar to “Ibland…”

  1. Anneli Says:

    Hmmm…! Måste är ett väldigt starkt ord…!
    Förresten; kommer du från Belgien?? Har funderat på vart du kommer ifrån ända sen du skrev att du vill flytta till Sverige, och sen också gjorde…

    • ro Says:

      Man lämnar ju inte de man älskar… därför måste jag hålla ut…
      nej tyvärr jag kommer inte från Belgien…
      ska skriva mer sen…
      kram!

    • Anneli Says:

      Kan inte påstå att jag förstår vad du menar…!! Jag kanske är för trött…!!
      Ibland lämnar vi de vi älskar – av olika anledningar…! Då får man kanske också hålla ut…! Nä, jag är för trött för att tänka!! Natti, natti!!

    • ro Says:

      Jag tror jag också är för trött för att förklara faktiskt… Får försöka imorgon…
      God natt, sov gott! 🙂

  2. lifesdesire Says:

    Du är grekinna och vi kommer från samma trakter, södra europa. Jag förstår din hemlängtan och trots att jag kom hit då jag var 10 och har bott här större delen av mitt liv kan jag ibland längta bort, men blir besviken nästan varje gång eftersom jag finner ingen tillhörighet i det som mina föräldrar kallar ”hem”. Vart hör vi hemma?

    • ro Says:

      Ja precis… Man kan aldrig åka ”tillbaka” till ett ställe egentligen för det stället som man minns finns inte kvar… Var vi hör hemma är en mycket bra fråga… Jag kan inte svaret men jag tror att när man är i en sådan situation att man har flyttat till ett annat land så blir det man kallar ”hem” ett ganska komplicerat begrepp… Man är hemma där man känner sig hemma och ibland känner man sig inte hemma någonstans…

  3. ro Says:

    När jag säger ”hem” så menar jag inte nödvändigtvis det som andra kallar ”mitt hemland”. Hem för mig är där man känner sig trygg och älskad… Här på jorden finns det så mycket hat och rädsla…

    • lifesdesire Says:

      Instämmer!!!

    • Anneli Says:

      Det är inte alltid man känner sig hemma fast man kroppsligen befinner sig hemma (i sitt hem, i sin hemstad, i sitt hemland). Jag tror att om man har en känsla av att ”hem” är något man har inom sig och att det kan ingen ta ifrån en – vart man än befinner sig geografiskt, så klarar man bättre av att inte befinna sig ”hemma”…! Men det ena utesluter inte det andra!! Jag bodde i USA ett tag när jag var typ 20 år, så jag kan relatera lite till vad ni menar!

    • ro Says:

      hmmm, jag vet inte… det beror på hur länge du bodde i USA och varför du flyttade dit, vilka du kunde umgås med där och om du kunde resa till Sverige om du ville. Sen är det inte samma sak att vara utvandrad svensk och invandrad grek. Svenskar brukar ses som ”finare” invandrare av någon anledning (fråga mig inte varför) och blir behandlade därefter… Så det kan vara stor skillnad!
      Det där med att ens hem är inom sig låter jättefint men tyvärr fungerar inte i praktiken. Ingenting kan någonsin ersätta stället man växte upp i och allt man haft bekant sedan barndomen. Maten, ljuden, dofterna… Det är skillnad på att ha den kulturen man är van vid runt omkring sig hela tiden och på att ingenting omkring stämmer överens med det man har inom sig. Men så länge man är i sitt hemland så är man sälla medveten om det, man tar allt detta för givet. Det är när man förlorar detta som man inser vilken jobbig upplevelse det är. Hjärnan blir trött helt enkelt, väldigt trött. För allt som man har lärt sig är rätt och fel, både medvetet och omedvetet helt plötsligt fungerar inte. Man ska lära sig ALLT på nytt, även saker som inte kan förklaras med ord. Språket kan man gå i skolan och lära sig, allt annat går man runt som blind och skadar sig tills man lär sig eller tills man tröttnar och håller sig inomhus helt enkelt. Ingenting man gör verkar räcka till, det är alltid något man inte gör tillräckligt ”svenskt”… Men ingen kan förklara hur man ska göra så det blir rätt heller. Det är rena galenskap!

      Men mitt inlägg handlade inte om hemländer utan om en helt annan sorts hem. Men eftersom jag är invandrare så tolkas det jag skriver efter det… Och där har du förklaringen varför jag inte skyltar med varifrån jag ”kommer”…

    • Anneli Says:

      Bra svar!! Och jag ska inte komma och påstå att jag förstår nåt jag inte förstår!! Det var därför jag skrev att jag kan relatera LITE till det ni skrev om! Självklart blir det olika för olika personer, omständigeter o s v.
      Jag var bara en kort tid i USA och jag åkte dit för att jag träffat en man som bodde där. Men jag var ganska isolerad p g a hans svartsjuka, så jag träffade inte så mycket folk när jag var där. Men jag förstår vad du menar med att det finns ”finare” invandrare – så är det nog överallt. I Sverige är man ”nästan lika bra som en Svensk” om man kommer från ett Engelsktalande land, t ex! (OBS!!! INTE min åsikt!!!)
      Nej, det är ingenting som kan ersätta hemlandet – vad jag menade var att ju tryggare man är i sig själv, ju lättare kan det vara att vänja sig och komma in i en ny kultur.
      Sen det du skriver om att ”Språket kan man gå i skolan och lära sig, allt annat går man runt som blind och skadar sig tills man lär sig eller tills man tröttnar och håller sig inomhus helt enkelt. Ingenting man gör verkar räcka till, det är alltid något man inte gör tillräckligt ”svenskt”…”, det handlar bara om intollerans!! Inte måste du bli Svensk bara för att det är här du bor!! Självklart så måste Svensk lag och sånt respekteras, men jag blir ganska så upprörd av all rasism och intollerans som tvingar invandrare att försvenska sig så till den grad att de inte känner igen sig själva längre! Anpassa sig är en sak, men att anpassa sig och bli Svensk är en annan! Vart gränsen går vet inte jag och det är väl till mångt och mycket upp till individen.
      Det finns mycket att säga i detta ämne, men det blir vääldigt långa kommentarer…! Så jag slutar här och om du undrar nåt över vad jag skriver så hoppas jag att du frågar!! 😀

    • ro Says:

      Det är ju det som är mitt problem… Jag känner att jag har anpassat mig för mycket och känner att det har varit lönnlöst så jag blir förbannad…
      Jag känner mig som varken grek eller svensk. Kan man inte vara något mitt emellan?

    • Anneli Says:

      Självklart kan du vara nånting mittemellan!! Plocka russinen ur kakan, d v s ta det du gilla ur båda kulturerna och gör din egen mix!! Det kan ju inte bli annat än bra tycker jag!!! 😀 Framför allt: Var dig själv!!!!!

    • ro Says:

      först måste jag ta reda på vem jag är 😉
      jag tänker, om jag plockar russinen ur båda kakor… betyder det då att jag är… en hög av russin?
      fundersam…

    • Anneli Says:

      Nej då!! Inte alls!! Det betyder bara att du har en himla massa russin att smaska på!! 😀

    • ro Says:

      Haha! Jag visste att du skulle säga något smart om detta! 😀

    • Anneli Says:

      *Asg* 😀
      Du börjar känna mig rätt väl vid det här laget!!! 😀

  4. Jasmine Says:

    Hoppas att du är okej. ❤

    Åh, den låten var länge sedan jag hörde. Den är bra!

    Svar: Tack! Jag ska komma ihåg att du är villig att hjälpa mig med matten. Tack snälla. <33
    Kramar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: