Den som mår dåligt…

…anses alltid ha fel
Det spelar verkligen ingen roll vad man gör eller inge gör, man kommer att få skiten till slut oavsett.

  1. Om man håller känslorna inom sig så heter det att andra inte kan veta hur man mår och därför kan inte hjälpa
  2. Om man berättar om sina känslor får man höra att man öppnar sig för mycket (hint: det är alltid för mycket)
  3. Om man blir dåligt bemött efter att ha berättat får man höra att man berättade för fel människor (hur i helvete man ska nu kunna veta det i förväg)
  4. Om man då för att undvika bli sårad för 1000de gång låter bli att lita på andra då hamnar man återigen vid punkt 1

Jag har valt de människorna i mitt liv som bryr sig allra mest (påstår dem) och ha berättat om hur illa det är. En svarade irriiterat: ”men vad vill du att jag ska göra”. De är arga på mig för nu kan de inte säga att de ”inte visste”, nu när jag berättat så tydligt, de anhörigas favoritursäkt: ”Vi visste inte att hen mådde så dåligt” bla bla bla.

Den som mår dåligt får höra att de är själviska och blir illa behandlade medan de anhöriga som ofta är en del av problemet och egentligen inte bryr sig får bara en massa medlidande.

Och sen undrar folk varför de som mår dåligt drar sig undan…

Ja, jag vet inte varför de andra gör det men för min del, been there, done that, jag tänker inte slösa mer tid på att försöka få andra att förstå och bry sig. Det är nämligen så att de ytterst få människor här i världen som verkligen är uppriktigt omtänksamma är själva sjuka. Denna värld är för de onda och de kommer aldrig att bry sig. Däremot så vill de gärna låtsas att de bry sig för de är för stolta och vill aldrig någonsin bli anklagade för att inte bry sig.

 

Publicerat i dagbok. 1 Comment »