Fortfarande oklart…

Minns ni det där när jag trodde att jag äntligen skulle få en korrekt diagnos?

https://kanjagblifrisk.wordpress.com/2012/02/10/skoldkorteln-ar-tillbaka/

Läkarna sa att jag hade knölar och att dessa aldrig skulle försvinna och får jag problem igen så ville de operera bort hela sköldkörteln.

Detta efter ca 7 års (egentligen mer) av att höra ”det är bara inbillning”…

Men det stämde ju ändå inte!!

För ett år efter ”diagnosen” gjorde jag ultraljud (utomlands och betalade för det själv) på ”knölarna” för att se hur det går och ifall de växte och vad sa då ultraljudsspecialisten? ”Du har inga knölar” Det fanns inga knölar. Inga knölar alls!

Så antigen så försvann dem (så läkarna hade fel) eller så hade jag aldrig knölar (så läkarna hade fel)

Jag vill bara påpeka det här: LÄKARNA HADE FEL!

Jag är så trött på att DE har fel men att det är JAG som får skiten och kallas inbillningsjuk, besvälig patient m.m. m.m.

Jag är också trött på alla som tycker att jag ska bara gå till läkare om jag inte mår bra och ”kräva vård”.

Tillåt mig att skratta. ”Kräva vård”?? Ja, för det är det som får de arroganta läkarna att hjälpa en. Sitta där som patient och ställa krav på dem.

Snälla ni, kom till verkligheten. Läkare hjälper när det finns en klar sjukdomsbild. Så är det bara.

Och alla ni som tycker att just era läkare är snälla och att ni stod på er och fick vård kan ni vara snälla och slänga er i väggen.

Ni kunde lika gärna varit i min sits och då hade ni inte heller fått vård.

Och tror ni läkarna blir glada när man har gjort ultraljud utomlands?

Tror ni de gav mig mina tidigare provresultat som jag hade begärd (för att kunna söka vårt annanstans)?

Nu blir det patientnämnden nästa men det är inte heller lätt… Jag har inte ORK att hålla på och tjafsa med den sjuka vården.

Sa jag dessutom att jag fick problem med smärta i ögonen?

Fick remiss till ögonläkare som inte hittade något fel (vilken överaskning) och kunde inte fatta varför jag blev upprörd att han inte hittade något fel. ”Vill du vara sjuk” frågade han mig. Nej då, jag tycker det är mycket bättre att ha smärtor utan någon som helst förklaring, mycket roligare ju…

Men det roligaste av allt… Han hade läst min journal och tyckte…  *jag garvar* …. att mina ögonbesvär kan bero på sköldkörteln….

Detta skulle vara möjligt om jag hade fått diagnosen Graves. Då kan man få ögonproblem, även EFTER att sjukdomen har läkt ut.

Men utan korrekt diagnos och eftersom mina prover är nästan garanterat ”normala” i nuläget så lär jag inte få någon hjälp. Jag har varit där så många gånger förut… Folk tycker jag är negativt inställt men vad i helvete, har man bankat huvudet mot väggen hundra gånger och sedan vill inte prova en gång till för man vet ju att det gör ont, är det verkligen att vara negativt inställd det? Det är ju en förbaskad vägg ju!!!

Egentligen så vet jag att man kan få ögonproblem flera år efter Graves har brutit ut. Men det är ingen idé att säga det till läkarna för då blir de förolämpade att jag talar om för dem hur de ska jobba.

Ja jag är en sån där jobbig, påläst patient. Jag har läst på under ALLA DESSA ÅR SOM NI INTE HJÄLPTE MIG! Vem som helst hade gjort samma sak. Men jag är inte sjuk för att jag har läst på. Jag har inte förmåga att skapa sjukdomar som jag läser om, jag har inte sådana krafter, faktiskt.

Jag läser på och fasar över er okunnighet. Istället för att gnälla och ogilla mig som har läst på, vad sägs om att själva ta och utbilda er lite i ny internationell forskning kring sköldkörtelsjukdomar? Det finns mycket intressant att läsa, jag lovar. Inte roligt, men intressant.

Jag vet inte vad mer jag kan skriva i nuläget…

Jag är i alla fall levande… Inte frisk men lever…

Over and out… (for now)

 

FORUM om hypertyreos!!

Äntligen har jag fått tummen ur och skapat ett forum 😉 Ska skriva mer där senare, ville bara sätta igång med själva upplägget…

Besök gärna, skriv, diskutera osv 🙂

http://thyroid.forum24.se/

D-vitaminet igen… plus funderingar om ett forum om hypertyreos…

Har införskaffat mig D-vitamin från Solgar som är i droppform (så kan man dosera som man vill).

Här skriver Kostdoktorn om D-vitaminet och även här.

Jag är fortfarande tveksam om det är bra eller dåligt men har bestämt mig för att ta tillskott, i rimliga mängder, framförallt med tanke på att mina symptom blir värre i slutet på vintern…

För övrigt har jag äntligen fått en diagnos men vill inte skriva om det här, inte än i alla fall.

Mår bättre men inte bra…

Jag undrar om det är några som fortfarande läser här… jag märker att folk hamnar dit då och då via olika sökord. Har ibland tänkt på att det kanske skulle behövas ett forum om just hypertyreos men vet inte om intresset finns. Blir vi några stycken kan jag starta ett forum men det behövs minst 5 någorlunda aktiva personer för att ett forum ska komma igång. Efter ett tag brukar det sköta sig själv lite grann…

Finns intresset så hör av er här i kommentarsrutan!

Varför en dag i sänder? (del1)

Det känns lustigt att jag bytte bloggnamn men ändå rätt för det är precis så jag lever nu…

Detta pga att det kommer fortfarande jobbiga dagar så jag klarar inte av att titta så långt framåt, jag tar dagen som den kommer och gör så gott jag kan med den…

Mitt största problem är att inom mig finns det enorma ton av rädsla… Rädsla är något alla har men just i mitt fall är det min största utmaning i mitt liv. Den har alltid varit där, sedan jag var barn och ingen har kunnat får den att försvinna. Detta är min kamp, jag kan få hjälp men i slutändan måste jag själv slås mot mina ”inre monster”…

Jag fick en kommentar om att det inte skrivs så mycket om hur man blir frisk. Så jag satt och funderade igår om hur jag egentligen blev frisk? Det kan vara bra att veta, om jag kan fortsätta göra dessa saker så kan jag ha större chans att fortsätta vara frisk…

För mig, jag ser sjukdomar på ett helt annorlunda sätt än många verkar göra. De flesta anklagar sin sjuka kroppsdel för att den ”gick sönder” eller inte fungerar som man vill att den ska. Jag har också haft stunder då jag undrar ”varför” men jag kan inte anklaga min kropp för det. Som jag ser det så vill våra kroppar må bra och de mår bra om de får chansen. Sjukdom kommer, i de flesta fall, inte från ingenstans utan anledning. Det betyder inte att vi alltid kan ta reda på den anledningen, men det betyder inte heller att den inte finns.

Det sättet att se på sjukdom har påverkat hur jag har hanterat mina besvär och fortfarande hanterar dem. Jag tycker att frågan man bör ställa sig är ”vad behöver jag/min kropp för att bli frisk?” och verkligen vara öppen för att ändra allt möjligt! Kost, motion, livstil, till och med bostadsort eller flytta till ett annat land! Man kan behöva ändra vilka man umgås med, hur man tänker, precis allt!

Jag tror det är just därför det kan vara så svårt att bli frisk. Allt beror på hur villig man är att förändra sig själv och sitt liv. Vi människor älskar vanor, även de dåliga vanorna. Så länge det är en vana så känner vi oss trygga även om det gör oss sjuka. Tanken är att få nya vanor som gör att man mår bra istället!

De flesta människor vill däremot bara ta ett piller och fortsätta leva som förut. Vi har lärt oss sen vi var små att när man är sjuk så går man till doktorn och tar ett piller och blir frisk. Vi lär oss inte att ta eget ansvar för vår hälsa.

Jag menar inte att folk inte ska söka vård, det menar jag absolut inte! Jag skulle bara vilja se fler människor som inte lyssnar blint på läkare utan tänker själva också. Det är en tid då vi har tillgång till så mycket information… Det kan vara både bra och förvirrande men vi får se till att klara av det och lära oss att hantera dessa enorma mängder av info.

Jag tror vi lever i en tid då vi måste lära oss tänka för oss själva och ta egna beslut. Vi kan inte längre bara lite på allt som serveras… Ta till exempel hysterin med svininfluensavaccinet. Jag tror det som hände visade mycket tydligt var vi står när det gäller att ta eget ansvar versus lita på överheten…

Det blev ett långt inlägg, jag får avbryta här för tillfället… Det får bli en del 2 då jag tänkte skriva lite mer konkreta tips om vad jag gjorde för att bli frisk. Vem vet, de kanske kan vara nyttiga för någon annan också? Det är bara ni som vet vad som är bäst för er, känn efter, om något inte känns rätt, gör det inte 🙂

Vi hörs igen!

PS: Ville bara göra ett viktigt tillägg angående dett med att bli frisk: Jag tror nämligen att det kan finnas fall då av olika anledningar är det inte ”meningen” att man ska bli frisk… Med det menar jag att det behöver inte betyda att man inte gjort tillräckligt mycket eller de rätta sakerna om man inte lyckas bli frisk och man ska aldrig anklaga en annan person för att de är sjuka! Ingen vill vara sjuk och vi gör så gott vi kan med de förutsättningarna vi har för tillfället. Detta är viktigt att påpeka eftersom det finns folk som går runt och predikar att man ska göra si och så och om det inte lyckas så har man gjort fel. Jag tycker det där med hälsa är lite mer komplicerat än så… Vi är ju inte bara kropp utan även själ… Själen kan ibland ”behöva” att kroppen är sjuk…

Ont i kroppen…

Ibland får jag såna dagar då det gör ont i kroppen utan någon uppenbar anledning (inte tränad, inte varit för stilla, inte ätit något som jag vet inte tål, inte stressat…)

Jag är bara glad att det inte händer alltför ofta.

Det känns som influensavärk plus lite stela leder minus övriga influensasymptom. Ibland börjar det i magen och liksom sprider sig till hela kroppen…

Kul är det inte i alla fall. Men imorgon är det en ny dag…

Jag vet inte om det kan ha med sköldkörteln o göra. Det jag INTE vill höra är att det sitter i huvudet.

Problem med sköldkörteln kan tyvärr ge alla möjliga symptom så man kan bli som en vandrande gnällpinne ibland…

Men vad ska jag göra, har jag ont så blir jag grinig, det borde vem som helst kunna förstå.

Nu ska jag gå och försöka få lite sömn…

Hoppas det är bra med er!

Okunskap som irriterar….

”Giftstruma är inte ärftligt” tror den här tjejen:

http://www.familjeliv.se/Forum-7-147/m53727347.html

Men så är det faktiskt inte. Giftstruma och sköldkörtelsjukdomar kan visst vara ärftliga och de går ofta i samma släkt (eftersom folk är dumma i huvudet och vill födda egna barn no matter what – mitt tillägg)

http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=25801

Vill man donera ägg måste man ju vara pinfrisk annars tycker jag det är oansvarigt.

Jag hoppas sjukvården vet bättre men risken finns att de inte kommer att bry sig…

Suck… Ännu ett stackars barn med dåliga gener…

Att det aldrig tar slut….

Uppdatering:

Och här är ännu en who doesn’t give a shit…

http://www.familjeliv.se/Forum-1-336/m53721468.html

Jag kan bara sucka…

Glukosintolerans och hyperthyreos

Glukosintolerans och hyperthyreos

Kan detta vara förklaringen till varför jag mår så dåligt när jag äter socker?

Visserligen mår jag dåligt av det även när jag är hyfsat frisk men det blir mycket mycket värre när sköldkörteln ”strular”.

Dessutom så tycker jag att mina symptom blir så himla mycket bättre av att avstå sockret och det går verkligen inte att ignorera.

Jag har inga vetenskapliga bevis för detta men jag tror att hypertyreosare skulle kunna ha nytta av att avstå sockret och snabba kolhydraterna så mycket som möjligt. Man kan i alla fall prova, man har ju inget att förlora, eller hur?

Visst, alla skulle ha nytta av att äta bättre, det är väl inget nytt. Men jag menar att det skulle kunna hjälpa en att bli frisk.

Varför pratas det så lite om detta när man söker vård? Jag tycker det borde finnas speciella kost och motions råd till patienter med olika sjukdomar. De med Graves skulle till exempel inte träna för mycket och då kan det vara bra att veta hur mycket som är lagomt. För att inte nämna hur svårt det är att hålla ett lagomt tempo när man har hypertyreos… Eller andras oförstående reaktioner när man försöker förklara att man avstår från löpning, gympapass och styrketräning pga sjukdom. Det är något som verkar inte kunna komma fram till andras hjärnor. All motion ska alltid vara bra för alla alla gånger och det finns inga undantag. Det låter väl rimligt? 

Det räcker inte heller att säga åt en att ”äta nyttigt” för det är inte så himla enkelt, det som är bra för dig kanske inte alls är bra för mig.

Om folk bara kunde fatta det. Jag kan inte minnas hur många gånger jag har fått höra ”men lite måste man unna sig” när jag har tackat nej till socker. Märkligt att man använder ordet ”måste” och ”unna sig” i samma mening tycker jag…