Alla dessa ”coacher” börjar gå mig på nerverna

Kan någon ta och låsa in dem alltså? Jag har ingenting emot att tänka positivt, det kan vara bra i lagom doser. Men dessa människor tar positivt tänkandet till en nivå som är skadlig, där ledsna människor får vara ensamma och arbetslösa får alltid skylla sig själva. För att inte tala om cancersjuka som naturligtvis är bara sjuka för att de inte tänker tillräckligt ”positivt”. Tillåt mig att spy…

Jag har skrivit om detta förr, det känns som att jag upprepar mig här, men jag tycker verkligen att man inte kan betona detta tillräckligt mycket, detta är farligt farligt farligt!

När man bara accepterar glada och positiva människor i gemenskapen då utelämnar man en massa människor som också är i behov av gemenskap! Dessutom så hade man kunna lära sig något av dem, att livet är skör, att man inte alltid får som man vill, att det är ok att gråta, att man kan överleva jobbiga händelser…

Istället väljer man att leva i en bubbla där ingenting, någonsin är fel. Ingenting är fel eftersom man har stängt ute det som är fel. Resten av världen snurrar på som vanligt, man är bara inte med längre. Man är i sin egen lilla lilla värld av blommor…

Ibland kan man behöva vara i sin lilla värld en stund och ta en paus från allt det jobbiga. Det gör jag också ibland. Men man ska komma  ihåg att det är just en paus.

Om man tror sig att det är ett permanent tillstånd, ja då blir det inte så roligt när det en dag inte blir som planerat. Då rasar allting ihop. Och då kan man räkna med att bli ensam för ens positiva vänner kommer inte att stanna kvar. Kanske i början, men sen får man rycka upp sig fort annars får man sparken. Precis som med Alliansens regler om hur lång tid det får ta att bli frisk… Eller läkarnas tillåtna sorgtid, något sådär ca 3 månader, sen är det antidepressiva som gäller.

När en nära anhörig till mig dog jag började inte ens sörja förrän ett år efter. Sorg är ingen matematisk funktion. Sorg har sin egen tid och processen måste respekteras. Det är inget man kan styra över. Ibland får jag frågan hur länge jag har tänkt sörja personen. Ja, jag vet inte, så länge det behövs, hela livet om jag så måste!

Om man inte ens klarar av att se någon annan sörja, ja då ligger risigt till…

Annonser

What you do is your choice

Saturday, October 30, 2010 | Yesterday

I am not here to control others.

Från siten: http://www.louisehay.com/affirmations/

Jag tror jag behövde detta idag…

och så vill jag tillägga:

”and I am not responsible for other peoples actions”

Ibland känner jag att jag måste protestera så fort någon gör något orätt mot mig, fast jag vet att det kommer att bli en meningslös diskussion. Jag har svårt att acceptera att hur jag hanterar det hela är MITT val, det finns ingenting jag MÅSTE göra. Att jag inte protesterar på ett visst sätt behöver inte betyda att jag accepterar sånt beteende. Det kan lika gärna betyda att jag väljer att lägga min energi på andra, viktigare saker, än att slösa det till idioter…

Så resonerar jag i alla fall…

Era tankar?

Om drömmar

Jag blev inspirerad av en läsares kommentar och tänkte skriva lite om drömmar…

När jag var yngre var en av mina största drömmar att komma till Sverige. Alla mina pengar gick åt att resa hit och när livet blev allt jobbigare blev det inte bara en dröm utan den enda utvägen… Min sista chans att överleva…

Sen, när jag väl, efter många försök, kunde stanna här så bröt jag ihop… Allt som jag tidigare försökte uthärda kom upp till ytan…

Det blev många år där av sjukdom, hopp och förtvivlan, dåliga möten med sjukvården…

Jag fick också reda på, nyligen, efter att ha gått en kurs, att det finns något som heter kulturtrötthet/kulturchock. Det är det man får när man har varit länge i ett annat land, ett jättejobbigt tillstånd som man måste ha upplevt för att riktigt förstå. Det förklarade en del av mina problem…

Men inlägget skulle handla om drömmar. Grejen är, när min dröm att komma till Sverige blev sann så visste jag inte vad jag skulle göra. Mitt sätt att överleva mitt liv hade varit att ha något att kämpa för, jag visste inte hur man ”bara levde”. Jag fick lära mig det också, och lär mig fortfarande…

Numera är mina drömmar inte så stora som att flytta till ett annat land. De är lite som mål som jag vill uppnå. Nu har jag börjat träna på gymmet till exempel, något som jag aldrig vågade tidigare! Så mina mål kan ha en del att göra med det och en del med kreativa sätt att tjäna pengar på, jag är ingen 8-16 person och trivs inte på de flesta arbetsplatser där en massa skitsnack pågår bland annat… Jag vill ha andra sätt att tjäna pengar på och jag vet att det går för det är många som har gjort det!

Så mina mål för tillfället kan se ut ungefär så här:

  • Kunna springa 1mil (tidigare mål var 5km men det klarade jag igår!!!! 😀 😀 )
  • Kunna lyfta 30kg på bisepscurlen (inte bara en gång dock) (just nu klarar jag av 10kg 3X12 och är skitnöjd, jag har bara tränad i två veckor, i början klarade jag av bara 5kg! ) Förresten, jag har ingen aning om jag någonsin kan klara av 30kg men drömmar är ju drömmar, vi får väl se hur mycket jag klarar av 🙂
  • Få en kropp ungefär som den här: (bild) (fast, a la Artemis = mer armar tack!  😉  )
  • Kunna tjäna pengar på sätt som jag mår bra av (jag har lite planer där…)
  • Att få mer mental ork!!! Det behöver jag!! Har tänkt börja träna yoga hemma, då blir ännu ett mål i uppfyllelse nämligen:
  • Att bli mer vig!

Det kan låta som att jag tränar bara för att få viss resultat, vilket delvis är sant så klart. MEN jag tycker det är skitroligt att vara på gymmet, jag älskar att använda maskinerna och längtar tills jag kan använda flera!

Jag till och med älskar att få träningsvärk, det låter tokigt jag vet, men har man som jag haft kronisk smärta kan det faktiskt vara skönt att få ”riktig” smärta som omväxling. Då producerar kroppen smärstillande hormoner har jag fått för mig men den gör det inte om man har kronisk smärta… (någon som vet med om detta? Jag minns inte var jag har läst det någonstans…)

Tanken är att jag ska tillbringa vintern på gymmet och inte hemma och vara deprimerad… Så jag tränar för att jag tycker det är kul, det är bara roligt att ha lite mål att se fram emot också 🙂

Så, vad tycker ni? 🙂 Inte att det spelar någon roll, jag tänkte bara jag skulle få lite positiv respons 😉 De negativa bryr jag mig inte om (de gör mig bara envis så jag använder dem för att uppnå målet)

Självklart är detta inte allt, jag har flera mål så klart 🙂

Och så är jag med krutgubbens grupp om godis och kaklöftet sedan igår 🙂 Ganska lätt för mig som ändå inte äter socker men ibland kan det hända att jag smakar på något sött när min man äter det så nu blir det stopp på det också.

Vad drömmer ni om? Vad har ni för mål? Stora eller små har det ingen betydelse tycker jag, bara man vill uppnå någonting!

Ha det gott! 🙂

Byta namn på bloggen?

Jag vet att man inte ska ropa hej för tidigt… men jag vill inte heller sänka mig själv när jag faktiskt mår bättre för tillfälle.

Jag tror jag skulle kunna säga att jag känner mig hyfsat frisk just nu, även om jag vet att jag måste ta det försiktigt och sköta om mig själv så jag förblir frisk i längden också!

Vintern är på gång… Hos oss har bladen redan börjat blir gula på vissa träd och sommarvärmen känns avlägsen… Vintern är min största utmaning, klarar jag den så kommer jag att vara överlycklig!!

Så just nu ligger mitt fokus på att förbli frisk. Så jag funderar på att byta bloggnamn till kan jag förbli frisk hur töntigt det än må låta…

En annan tanke på namn var En dag i taget eller något i den stilen, eftersom jag känner att det är så jag lever mitt liv just nu, orkar inte titta för långt framåt…

Nu vill jag har era synpunkter! Vad tycker ni? Eller har ni kanske flera förslag på namn till bloggen?

Jag hoppas några av er läsare är kvar förresten 🙂

Kramar!

Kroppen jublar och är nöjd!

 med maten jag åt idag 😀

Frukost: jordgubbsgröt med kokos (färska jordgubbar+ kokosfett+ dadlar = mixa + blåbär och kokos till garnering)

Lunch: rå zuchinipasta med hemmagjord pesto, mozzarella och hackad tomat + en liten soltorkad tomat 🙂

Till det blev det två knäckesmörgåsar med smör och ost.

Mellanmål: Krämig grekisk yoghurt + honung 🙂

Men jag är faktiskt redan lite hungrig… Jag funderar på att äta upp resten av zuchinipasta (det blev två portioner så jag sparade en)

Ikväll tänkte jag göra samma soppa som igår. Den var ju jättegod och mättande!

Om ni bara visste vad min kropp jublar när den får sån mat som den mår bra av 🙂 Och mår kroppen bra då mår jag också bra eller åtminstone bättre…

Varför röker du mamma?

Mamma, varför röker du? Vill du inte vara kvar hos mig länge? Vill du inte se mig växa upp? Älskar du inte mig? Älskar du inte dig?

Louise igen…

Mitt i prick!

Tuesday, August 17, 2010

Love will always dissolve pain.

Jag vet inte om det är sant, men man kan i alla fall hoppas…