D-vitaminet igen… plus funderingar om ett forum om hypertyreos…

Har införskaffat mig D-vitamin från Solgar som är i droppform (så kan man dosera som man vill).

Här skriver Kostdoktorn om D-vitaminet och även här.

Jag är fortfarande tveksam om det är bra eller dåligt men har bestämt mig för att ta tillskott, i rimliga mängder, framförallt med tanke på att mina symptom blir värre i slutet på vintern…

För övrigt har jag äntligen fått en diagnos men vill inte skriva om det här, inte än i alla fall.

Mår bättre men inte bra…

Jag undrar om det är några som fortfarande läser här… jag märker att folk hamnar dit då och då via olika sökord. Har ibland tänkt på att det kanske skulle behövas ett forum om just hypertyreos men vet inte om intresset finns. Blir vi några stycken kan jag starta ett forum men det behövs minst 5 någorlunda aktiva personer för att ett forum ska komma igång. Efter ett tag brukar det sköta sig själv lite grann…

Finns intresset så hör av er här i kommentarsrutan!

Sköldkörteln är tillbaka…

… eller ja, den hade aldrig gått någonstans förstås… Men jag har blivit återigen sjuk…

Sökte vård för ett par månader sen för hjärtklappningar, till min läkare sen tidigare som visste mycket väl om mina sköldkörtelbesvär. Jag fick ta EKG och hjärtultraljud (dock inga sköldkörtelprover) och blev hemskickad med återigen ingen diagnos och de vanliga insinuationerna om att det här skulle vara psykisk…

Efter julen märkte jag att istället för att ha gått upp ett kilo (som jag brukar efter julhelgerna)  hade jag gått ner ett. Började blir misstänksam…

För drygt en månad sedan fick jag återigen hjärtklappningar men den här gången varade dem jättelänge och jag hade arytmi och väldigt hög vilopuls, jag trodde min blodtrycksmätare hade gått sönder för den visade 140 i puls trots att jag hade precis legat och sovit en stund (i hopp om att hjärtklappnings kulle ge sig). Mätaren blinkade för arytmi (oregelbunden hjärtrytm) och det hade aldrig gjort förr… Jag visste inte vad jag skulle göra… Hade en tenta som jag behövde gå till universitetet och skriva men funderade om jag inte istället borde ringa efter ambulans.

Gick upp till universitetet (en ca 10 minuters promenad) och kände mig så otroligt andfådd på vägen… När jag kom fram var jag yr och trodde jag skulle svimma. Men åka till akuten? Det kommer säkert hinna bli bra innan jag kommer fram och jag kommer återigen att få höra att det är psykiskt.

Jag skrev tentan så gott jag kunde, orkade inte sitta så länge som jag brukar (fick en 4 trots allt) sen gick jag virrig (hade varit virrig hela dagen, fattar inte hur jag lyckades klara av en tenta) till studenthälsan och hittade som tur var sköterskan där, strax före 4, hon hade inte slutat för dagen.

Hon kollade min puls och frågade om jag hade haft sånt förut… Fortsatte kolla min puls medan jag satt där, hon ringde sjukvårdsupplyssning och de ringde 112. Jag var fortfarande inte fullt medveten om allvaret i situationen och funderade åka buss(!) (sköterskan lätt mig förstås inte). När ambulansgrabbarna kom hade jag 200 i puls… De tog ett EKG redan i ambulansen och blev inte glada… Jag fick ringa min man och bad honom komma till akuten. Jag hade fått förmaksflimmer…

De gav mig en medicin som kändes jätteobehagligt men det hjälpte inte. Jag tittade på apparaterna och det stod 170, jag trodde det var blodtrycket men det var min puls (!)

Det fick bli elkonvertering där de försöker återställa hjärtats rytm mha el (man sövs ner först). Jag var livrädd men som tur är fick min man vara där till de söv ner mig och när jag vaknade. Elkonverteringen lyckades och jag fick stanna på intensivvårds avdelningen över natten med ett EKG inkopplat. De tog olika prover och lovade att kolla vidare detta med tanke på att jag haft hjärtklappningar sen tonåren…

Så jag väntade på kallelse till hjärtundersökning när jag till min stora (ok  kanske inte så stor) förvåning fick jag en kallelse från endokrinologin! Äntligen ville de träffa mig efter alla dessa år! Men varför? Jag mådde inte lika dåligt som förra gången och då var mina prover tydligen inte tillräckligt dåliga för att få hjälp.

Hur som helst så fick jag ta nya prover och gå dit på besök och fick träffa en specialist! (grek tom. 😉 ) och ja, mina prover var dåliga men de hade blivit lite bättre sen jag var på akuten. Dock skulle jag utredas mer. Då nämnde ja hur jag haft problem tidigare och fick en chock för det visade sig att de inte alls hade några uppgifter om mig sen tidigare (!!!) Den remissen som jag trodde min läkare hade skickat verkade aldrig kommit fram!

Dessutom fick jag reda på  att denna gång hade jag inte antikroppar, däremot en liten knöl… Så idag har jag varit och gjort en undersökning med radioaktiv jod… (livrädd för denna!!!!)  jag ville verkligen undvika det men det går inte att få diagnos utan det eftersom jag inte hade antikroppar… Och jag MÅSTE få en diagnos! Har faktiskt haft problem med detta i 7 år utan att få en diagnos!

Vi får se vad den visar… Jag hoppas inte behöva göra flera undersökningar!

Hur mår jag nu då… Jag mår faktiskt inte så illa förutom problemet med hjärtat. Jag har fått beta-blockerare (som jag också har varit jätterädd för) som lugnar till viss del.  Annars svettas jag och tycker det är varmt men det gör jag alltid… Läkaren är i alla fall  inte så glad på mina värden, han tycker inte så ska gå runt med det här obehandlat… Men jag har fått en känsla att han gärna vill stråla och det kommer att ge mig hypotyreos för resten av livet. Inte så poppis hos mig om jag säger så…

OCH så är jag livrädd för att gå upp i vikt!! Jag pallar inte ens tanken!! Känslan av fett på kroppen äcklar mig!  Jag har ingenting emot feta människor, kan till och med tycka det är snyggt i vissa fall men jag klarar inte av att vara så själv!!!

Just nu sitter jag hemma och äter lite mat och dricker mycket få att skölja bort rester från kontrastmedlet…

Svar får jag om ett par veckor…

Nu fick jag även ett brev med nya beställda prover… skall göras den 22/2. Jag hoppas verkligen värdena är bättre så jag slipper behandling!! Det vore så bra det!

PS: Jag glömde skriva att min sköldkörtel känns öm, har inte ont men gillar inte att bli petad där (och det fick läkare göra för att kolla), det känns som att man har en klump i halsen, och om någon petar känns det som om jag kvävs… Tål inte ens kläder nära halsen…

Hör av mig igen när jag vet mer!

 

 

 

Plugg + skada = tråkigt

Jag ligger efter med studierna så jag tar en del dagar då jag bara pluggar för att göra färdigt… Det låter kanske illa men jag trivs bäst så, då får jag några dagar då jag helt kan göra vad jag vill… Jag hinner ändå inte med allt på en dag…

Och så provade jag att springa igen, 5km på  mjukt underlag (motionspår med sågspån) och jag trodde att det gick bra, knät kändes bara lite men mot slutet så hög det plötsligt till ordentligt och jag kunde knappt gå resten av dagen, knät var svullet och allt… Jag tror inte det blir mer löppning för mig i år… Kanske kan jag prova nästa sommar eller något…

Jag väntar på att knät ska bli så pass bra så jag kan åtminstone träna cykel eller rodd… Axeln är lite så där den också, ganska bra så länge jag inte tränar, men så kan jag inte ha det! Man blir inte starkare av att inte alls träna 😦

Mitt största problem är att jag inte riktigt vet vad som gör axeln illa. Det kan kännas lite men det känns att träna, det känns på alla kroppsdelar… Men just axeln kan må extra dåligt EFTERÅT när jag är hemma och redan har kört hela passet… Dår är det lite för sen att sluta…

Men, jag hoppas… och kämpar vidare…

Dagens mat!

Det var länge sen jag hade lite bilder på mat 🙂

Har är lite gott (och väääldigt mättande måste jag förvarna!) som jag åt idag…

Nästan rawfood soppa med kokomjölk, morot, koriander, ingefära, örtsalt (mixa allt) samt glasnudlar och ärtskott.

En salladsbladswrap med tonfiskfyllning: tonfisk i olja, mycket finhackad selleri och vårlök, citronsaft och en massa kryddor samt kapris!

Och efterätten: Chokladmousse på avokado, dadlar, citronjuice, vaniljpulver och kakao + jordgubbar. Jättemättande!!!

Tidigare åt jag en massa grönsaker + lite majs ihop med tonfiskröran och ännu mer chokladmousse (jag gjorde mycket och den kan inte stå till nästa dag, smakar inte gott när den får stå… så jag var ”tvungen” att äta upp den 😉 )

Så jag har varit övermätt hela dagen! Jag får ta minde portioner imorgon, sån mat kan man inte äta mycket av!

Sammanlagt blev det lite drygt 2000kcal och jag känner att jag skulle kunna klara mig på hälften av den maten. Så jag hoppas kunna gå ner ett par kilo till, det är egentligen lite konstigt det där med mig och maten… jag är rädd för att gå ner i vikt för mycket samtidigt som jag vill gå ner lite… Jag tror jag vill gå ner på ett kontrollerat, sunt sätt helt enkelt och må bra under tiden och inte behöva svälta och gå runt och vara hungrig eller tappa muskelmassa för det vill man inte!! Jag vill inte heller att kroppen ställer sig i svältläge utan försöker hålla förbränningen igång även fast jag inte riktigt vet hur… Jag brukar tänka: äter jag så förbränner jag, i alla fall om det inte är skräpmat jag äter…

Folk brukar vara avundsjuka på mig för att jag har hög förbränning men jag tror inte de skulle vilja ha allt annat som följer med en snabb förbränning. Det är inte som om man sitter lugn och går ner i vikt, man är på hög varv och rastlös och kan inte sitta still så man rör på sig mer och förbränner kalorier pga stress…  Det är inte så där jätteroligt, men jag är van och känner att sån är jag och jag gillar mig själv som jag är 🙂

Ont i kroppen…

Ibland får jag såna dagar då det gör ont i kroppen utan någon uppenbar anledning (inte tränad, inte varit för stilla, inte ätit något som jag vet inte tål, inte stressat…)

Jag är bara glad att det inte händer alltför ofta.

Det känns som influensavärk plus lite stela leder minus övriga influensasymptom. Ibland börjar det i magen och liksom sprider sig till hela kroppen…

Kul är det inte i alla fall. Men imorgon är det en ny dag…

Jag vet inte om det kan ha med sköldkörteln o göra. Det jag INTE vill höra är att det sitter i huvudet.

Problem med sköldkörteln kan tyvärr ge alla möjliga symptom så man kan bli som en vandrande gnällpinne ibland…

Men vad ska jag göra, har jag ont så blir jag grinig, det borde vem som helst kunna förstå.

Nu ska jag gå och försöka få lite sömn…

Hoppas det är bra med er!

Hej!

Hej på er!

Jag har inte glömt er, jag har varit här många gånger och läst era kommentarer och blivit jätteglad! 🙂

Har varit i era bloggar också, har svårt att hålla mig helt borta från bloggosfären… Någon kommentar har jag också skrivit då och då men inte alls lika flittigt som jag brukar göra…

Denna vecka är helpackad med aktiviteter… Inlämningsuppgifter, tentor, tandläkarbesök och kortare resor…

Men efter det så lugnar det nog ner sig så jag kan ha en normal tempo igen…

Hoppas allt är bra med er! Jag tänker på er och skickar kramar till alla!

Kommer snart tillbaka! 🙂

Vill inte…

…gå och lägga mig.

Hade hemska mardrömmar igår igen och vaknade och skakade och huvudet kändes som blött mos…

Det går upp och ner det där med min hälsa och jag har dessutom vänt dygnet upp och ner, något som inte alls är bra, jag kan inte sova ordentligt mitt på dagen…

Men jag ska kämpa. Idag kom det flera inspirerande böcker också, jag ska visa bilder av dem senare någon gång…

Det kommer att bli bra.